Höstens
sista (den 15/10) stadsvandring startade vid Nordiska Museet på
Djurgården. Därifrån gick vi tvärs över gatan för att titta på
Villa Lusthusporten, en vacker villa i nybarockstil med jugenddekor.
Strax intill ligger Biologiska Museet, som grundades av konservator
Gustaf Kolthoff (1845-1913) och Hazeliusporten, en av
ingångarna till Skansen och uppkallad efter Skansens grundare Arthur
Hazelius (1833-1901). Bredvid porten ligger Bergbanan som går
upp till Skansen.
Vandringen
fortsatte uppför Hazeliusbacken och första stoppet blev Villa
Byström. Här bodde prins Carl och prinsessan Ingeborg fram till
1923. Från 1928 är det Spaniens ambassad. I slutet av backen ligger
Cirkus, som invigdes 1892 för att inhysa dåtidens stora
cirkussällskap.
Även
Hasselbacken ligger här i slutet av backen, en plats som omtalas
för första gången 1748. Vid den tiden låg öl- och våffelstugan
Dunderhyttan i slänten nedanför dagens restaurang.
Hasselbacken har en lång historia. 1852 köptes fastigheten av
konditor Wilhelm Davidson, vilket blev inledningen på Hasselbackens
glansperiod. 1872 kom elden lös i byggnaden och brände ned hela
restaurangen. Den byggnad som syns idag restes ur askan 1872-1874.
1984 köpte fastighetsbolaget Fabege Hasselbacken och idag finns där
både restaurang, konferens och hotell.
Innan
kaffe och macka på Lilla Djurgårdskaféet gjorde vi ett besök hos
en f d anställd inom Djurgårdsförvaltningen, idag pensionär och
saksamlare.
Efter
fikat fortsatte vandringen uppför Singelbacken. Här
passerade vi Villa Diorama
där man redan 1846 visade s k
bildteater. Nästa stopp blev
Bobergs Elverk från 1905 och
Villa Mariehill. Andra
byggnader
vi tittade på var bl a
Djurgårdsskolan, Villa
Bergsgården (även kallad Anna
Ströms villa),
Villa Ekarne (där
Stickan Andersson bott), Villa
Solhem och Villa Oakhill (Italiens
ambassad sedan 1926).
Vandringen avslutades vid Oak Hill och
Bellmansro. Där hittar man
Johan Niclas Byströms
(1783-1848) skulptur av Carl
Michael Bellman (1740-1795)
och
vars minne firas där varje år den
26 juli.
Guide
var Ingegärd Sunesson.
Bilder
finns i Bildgalleriet.