Seniorbloggen

Vårterminens första museibesök inleddes med att vår guide konsthistorikern Göran Ståhle berättade om Nationalmuseum. Byggnaden ritades av den tyske arkitekten Friedrich August Stüler. Det är Sveriges största konstmuseum och samlingarna består av måleri, skulptur, och konst på papper från omkring 1500-talet till 1900-talet, samt av konsthantverks- och designföremål från 1500-talet till nutid. Det totala antalet föremål uppgår till ca 600 000. Museet invigdes 1866, men dess historia går tillbaka ända till 28 juni 1792 då ”Konglig Museum” instiftades. Nationalmuseet är därmed ett av Europas äldsta konstmuseer. Den 3 februari stänger museet för renovering och öppnas först om ca 6 år. Så passa på och gör ett besök nu; flera fina utställningar pågår fortfarande. Under stängningstiden flyttar museet till Konstakademien på Fredsgatan 12.

Efter den inledande historiken var det dags att titta på utställningen Det moderna livet, franskt 1800-tal. Vi fick se verk av Claude Monet, Emile Gallé, Berthe Morisot med flera.

Tiden mellan den franska revolutionen 1789 och det första världskrigets utbrott 1914 var turbulent. Krig och uppror avlöstes av politiska reformer och en framväxande demokrati. Samtidigt förändrade tekniken samhället. Fabriker och järnvägar anlades och många flyttade från landsbygden till städerna. I Paris restes Eiffeltornet 1889 som ett monument över ett nytt Frankrike.

Nya sätt att spegla och tolka samtiden växte fram. Realism, friluftsmåleri och impressionism var uttryck i tiden inom målarkonsten. Fotografin och filmen gjorde sitt intåg i den franska kulturen. Utställningen handlar om alla dessa förändringar. Med verk ur Nationalmuseums samlingar berättas här om det moderna livets födelse i Frankrike under 1800-talet.

Under senare delen av 1800-talet sökte sig många svenska konstnärer till Frankrike. Kontakterna med det franska konstlivet kom att få en avgörande betydelse för en lång rad svenska målare, skulptörer och konsthantverkare. Därför är också de representerade i utställningen.

Vi avslutade med att titta på utställningen Ljus och mörker som visar ett 70-tal målningar av nordiska sekelskifteskonstnärer som Carl Larsson, Anna Boberg, Bertha Wegman, Eugen Jansson och Anders Zorn, men också lampor, ljusstakar och andra föremål med ljusanknytning. Utställningen visar hur konstnärer har arbetat med belysning och mörkläggning, klara färger och gråskalor för att imitera olika slags ljus och för att skapa illusioner av djup och atmosfäriska fenomen.

/ya

Bilder finns i Bildgalleriet.

Helene Schjerfbeck och Lars
Jonsson på Waldemarsudde

Höstterminens
sista museibesök (18/12) blev på Waldemarsudde där vi fick se två mycket fina
utställningar; Helene Schjerfbeck och Lars Jonsson. Passa på och se dessa två
fantastiska konstnärer och deras underbara konst. Utställningarna pågår till
den 24/2 respektive 20/1 2013. Vissa dagar är Lars Jonsson själv på plats i
ateljén högst upp i slottet där han målar på en stor tavla med sträckande
fåglar över hav. Vi blev som vanligt guidade av konsthistorikern Göran Ståhle.

Helene
Schjerfbeck (1862-1946) räknas som en av Nordens främsta och mest
kända konstnärer.

Som konstnärligt underbarn började Helene Schjerfbeck sina konststudier vid
11 års ålder och utförde redan som 17-åring verk av betydelse. Efter flera års
studier i Frankrike och resor i Italien och England slog hon sig ner i
Helsingfors där hon under några år undervisade vid Finska konstföreningens
ritskola. På grund av vacklande hälsa sade hon upp sig och lämnade storstaden
för att istället isolera sig på landsbygden, först i Hyvinge och sedan i
Ekenäs. Hennes konst förfinades alltmer i modernistisk riktning med ett
avskalat och förenklat formspråk.

De sista två åren av sitt liv tillbringade Helene Schjerfbeck på Saltsjöbadens
badhotell utanför Stockholm, där några av hennes mest gripande självporträtt
kom till. Schjerfbeck är kanske mest omtalad för sina uttrycksfulla porträtt.
Intresset för människan är något som utmärker hennes konstnärskap och hennes
människoskildringar lämnar ingen oberörd.

Lars Jonsson (f 1952) är tillbaka på Prins Eugens Waldemarsudde med ca
150 nya studier, skisser och målningar. Tematiken i denna utställning
koncentreras till de platser som haft särskild betydelse för Lars Jonssons
konstnärliga verksamhet. Resan går från södra Gotland till mer avlägsna trakter
som Antarktis och Arktis.

Närvaro och ljus är två centrala nyckelord som präglar Lars Jonssons
konstnärskap. Som fågelmålare bygger han vidare på en stark svensk tradition
med djurmåleri och naturskildring från förra sekelskiftet. Det är
konstnärstraditionen från Bruno Liljefors (1860-1939) som förts vidare in i vår
tid av den självlärde Lars Jonsson, som idag räknas som en av världens främsta
fågelmålare.

Lars Jonsson växte upp i Stockholmsförorten Farsta, där närheten till de
natursköna omgivningarna på ett tidigt stadium väckte hans intresse för djur
och natur. Redan som barn tecknade han flitigt, fåglar inte minst, och vid 20
års ålder fick han i uppdrag av ett förlag att utarbeta en europeisk
fälthandbok, ett projekt som sysselsatte honom under många år och som han själv
beskrivit som sin ”akademi”. Med precision och skarp
iakttagelseförmåga byggde han upp sin kunskapsbank om skilda fågelarter
samtidigt som han förfinade sin akvarellteknik.

Sedan 1976 bor Lars Jonsson på södra Gotland. En plats han blivit trogen och
numera har han även ett eget museum i Vamlingbo. Varje dag beger han sig ner
till stränderna med sin tubkikare, skissblock och akvarellfärger och vissa av
studierna arbetar han sedan vidare på i ateljén där han utför sina
oljemålningar.

Önskar
alla Skandiaseniorer en God Jul och Gott Nytt År!

Bilder
finns i Bildgalleriet.

I tisdags (20/11) var det dags för gruppen ”Vi går på museum” att samlas på Moderna Museet och titta på två aktuella utställningar; Wolfgang Tillmans och Picasso vs Duchamp.

Konsthistorikern Göran Ståhle guidade oss som vanligt genom utställningarna och vi började med Tillmans fotografier.

Wolfgang Tillmans, (f 1968), betraktas som en av de ledande fotograferna i sin generation. I sitt konstnärskap arbetar han kontinuerligt med fotografins begränsningar och möjligheter. Utställningen är hans första i Sverige och presenterar närmare tjugo år av bildskapande.

Efter Tillmans var det dags för Picasso/Duchamp. I utställningen ”He was wrong” ställer Moderna Museet för första gången giganterna Pablo Picasso och Marcel Duchamp mot varandra. De ses ofta som 1900-talets mest inflytelserika konstnärer – Picasso, målaren med magiska händer som kom att personifiera en modernistisk målare – Duchamp, den kylige ironikern och schackgeniet som ifrågasatte måleriet och förvandlade konsten till en labyrint av intellektuella lekar.

Pablo Picasso (1881-1973) är en av 1900-talets mest inflytelserika konstnärer. Han föddes i Malaga i Spanien, men kom att verka i Frankrike, där han blev sin tids mest välrenommerade konstnär. Picassos rika produktion av bland annat måleri, skulptur, teckningar, grafik och keramik visar upp en rad olika stilinfluenser. Tillsammans med konstnärskollegan Georges Braque (1882-1963) utvecklade Picasso kubismen under 1900-talets första årtionde, vilken kom att bli början till modernismen.

Marcel Duchamp (1887-1968) har kommit att ses som konstnärernas konstnär under 1900-talet, genom sina subversiva idéer och handlingar. Han föddes i Frankrike, men flyttade till Amerika, där han blev amerikansk medborgare 1955. Med sina ”ready-mades” förändrade Duchamp synen på vad som är ett konstverk och hur något benämns som konst. Kan ett cykelhjul, en urinoar och en flasktorkare vara både konst och vad orden utsäger om föremålens funktion? Duchamp svarade – JA.

Bilder från utställningen finns i Bildgalleriet.

Visningen av Hallwylska
Museet på Hamngatan 2012-10-24 samlade 24 personer.

Vi möttes redan i porten
till museet av vår fantastiska guide Eva iförd tidstypisk klädsel, ty i det
Hallwylska palatset har tiden stått stilla sedan grevinnan von Hallwyl avled
1930.

Efter att vi fått hänga av
oss ytterkläder och i låsbara skåp ställa ifrån oss väskor, samlades vi i
palatsets kök där Eva gav oss en introduktion till palatsets historia.

Palatset byggdes på
beställning av greveparet Wilhelmina och Walther von Hallwyl efter ritningar av
en av tidens mest kända arkitekter,
Isak Gustaf Clason. Bygget tog fem år och greveparet von Hallwyl flyttade in
1898.

Grevinnan som var enda
barnet till, Sveriges på den tiden rikaste man, Wilhelm Kempe var samlare av
allt möjligt. Allt katalogiserades och det var redan då palatset byggdes
grevinnans avsikt att det skulle bli museum efter hennes död.

Det var grevinnan som
hade pengarna även om hon var satt under förmydare i och med att hon var gift.
Greven kom från Schweiz men bidrog inte med pengar, men med adligheten.

Efter genomgången av
historien gick vi ut till garaget och tittade på den fantastiska bilen som var
en Daimler-Benz kombinerad med en täckt kaross från en Fiat.

Vi tog sedan en snabb
runda genom paradvåningen där det för närvarande pågår en tillfällig
utställning av scenkläder från inspelningen av Downton Abby.

Därefter fortsatte vi
upp till den privata delen av palatset. Här finns sovrum, damrum och herrum.

Det mest fantastiska
rummet var dock ett även med dagens mått mätt modernt bad- och duschrum i
marmor.

Vidare besåg vi den
stora samlingen av kinesiskt porslin innan vi gick upp till vinden för att
titta på konstsamlingen och kägelbanan.

Hela tiden fick vi
massor med intressant information från vår guide Eva som på ett lättsamt och
humoristiskt sätt berättade om hur det livet hade tett sig i det Hallwylska
palatset genom åren.

Som avslutning återvände

vi till paradvåningen som vi på egen hand i lugn och ro kunde beskåda.

Hallwylska palatset har
också dramatiserade visningar då man med hjälp av skådespelare gestaltar livet
i palatset.

Vi var dock mer än nöjda
med den guidning vi fick denna dag.

Bilder finns i Bildgalleriet

I tisdags samlades gruppen ”Vi går på museum” för att titta på utställningen ”Stolthet och fördom” på Nationalmuseum. Den handlar om villkor och möjligheter för kvinnliga konstnärer i Frankrike och Sverige 1750–1860. Från att ha varit beroende av mäns välvilja för att nå framgång går kvinnorna sakta men säkert mot en alltmer professionell yrkesroll.

En av de konstnärer man får se i utställningen är Marie Suzanne Giroust. För de flesta känd som Damen med slöjan, avporträtterad av maken och akademiledamoten Alexander Roslin. Hon valdes in i den franska konstakademien tack vare sin skicklighet, men makens position var säkert avgörande. Marie Suzanne Giroust dog ung och i dag är endast 19 målningar kända. I utställningen visas sex av dem.

I utställningen möter man också såväl akademiledamöter som amatörer, men även skickliga entreprenörer. Totalt visas 250 målningar, teckningar och broderier. Bland verken finns bl　a Marie Suzanne Giroust, Anne Vallayer-Coster, Élisabeth Louise Vigée-Lebrun, Adélaïde Labille-Guiard, Marie Thérèse Reboul, Antoinette Cécile Hortense Haudebourt-Lescot, Marguerite Gérard. Bland de svenska konstnärinnorna märks Ulrica Fredrica Pasch, Maria Röhl, Sophie Adlersparre och Amalia Lindegren.

Tyvärr blev det inte så många bilder då det var förbjudet att fotografera.

I tisdags (16/10) var det åter dags för ”Vi går på musuem”-gruppen att träffas. Den här gången styrde vi stegen till Liljevalchs och utställningen om Strindberg.

Vi lotsades av konsthistorikern Göran Ståhle in i tolv dramatiserade rum med stämningar och teman från Strindbergs värld och verk. Som besökare omges man från golv till tak av ljus och musik, måleri, foton, skisser, manuskript, vetenskapliga experiment, brev och mycket annat. Varje rum har ett tema: Mörkrummet, Rättegångsrummet, Mäster Ensams rum, Röda rummet, Barnkammaren, Kryptallens rum, Den gråtande gossens rum, De små och gnetiga bokstävernas rum, Inbillningarnas rum och Stora grusharpans rum.

Johan August Strindberg, född 22 januari 1849 i Stockholm, död 14 maj 1912 i Stockholm. Han var författare, dramatiker och bildkonstnär (målare) och räknas som en av Sveriges mest betydelsefulla författare. Internationellt är han främst känd som dramatiker. Under fyra decennier var Strindberg en dominerande gestalt i det litterära Sverige. Han var ständigt omdiskuterad och ofta involverad i personliga konflikter. Hans verk innehåller ett flertal romaner, noveller och dramer som räknas som klassiker inom svensk litteratur.

Strindberg var mycket produktiv och banbrytande inom flera genrer. Allmänt betraktas han som en nydanare av det svenska språket.

Bilder finns i Bildgalleriet

Forskare vid
University of Western Australia har följt 5000 män i åldern 69 till 87 år under
åtta års tid, och kan nu konstatera att datoranvändare löper upp till 40
procent mindre risk att bli dementa än icke-datoranvändare.

Resultatet gäller enligt forskarna oavsett utbildning, hälsa, social situation
eller om personen är deprimerad eller ej. Efter att ha undersökt den kognitiva
förmågan uppmanar nu forskarna äldre att använda datorn oftare, men höjer
samtidigt ett varningens finger för att bli sittandes för länge.

Tantolunden och Högalidskyrkan

Höstens femte och sista stadsvandring gick i Tantolunden. Området avgränsas av järnvägen i syd, Ringvägen i öst, Drakenbergsområdet i nord och av Årstaviken i sydväst. Tantolunden är en av de största parkområdena i Stockholms innerstad och skapades av Stockholms första stadsträdgårdsmästare Alfred Medin. 1885 anslogs medel att påbörja arbetet i det bergiga området väster om Ringvägen. Anläggningsarbetena fortsatte fram till 1899, då ansåg man att parken var färdig. 1906 anordnades en lekplats, Drakenbergsparken, i parkens västra del. Hela området har fått sitt namn efter en stor egendom, Tanto, som funnits här.

I sluttningen ner mot Årstaviken låg en gång en omtyckt friluftsteater. Här spelades teater fram till 1961, bl a ”Söderkåkar”.
Under Årstabroarna ligger Molitors malmgård, uppförd i början av 1700-talet. Längst ut i öster intill järnvägen, nära Ringvägen, ligger Tantogården och Ekermanska malmgården, vars äldsta del är från slutet av 1600-talet
Den sydvästra sluttningen ner mot Årstaviken bebyggdes på 1920-talet med kolonistugor, totalt 111 stugor. Placeringen i södersluttningen mer mot Årstaviken lovade goda odlingsresultat. Den branta terrängen krävde dock att man anlade stödmurar och byggde terrasser.
Högalidskyrkan byggdes 1916-1923 efter ritningar av arkitekten Ivar Tengbom. Stilen är nationalromantisk med förebilder i medeltida kyrkoarkitektur. Kyrkobyggnaden består av ett långhus och två höga åttakantiga torn. På det ena tornet sitter en kyrktupp som 1995 vann pris i tävlingen ”Årets Kyrktupp”. Gunnar Torhamn (1894-1965) är konstnären bakom det stora krucifixet samt freskerna i dopkapellet och målningarna på predikstolen och orgelläktaren, båda utförda enligt Ivar Tengboms ritningar. Altarskåpet i medeltida byzantinsk stil är skapat av konstnären Erik Jerke (1898-1947). De äldsta inventarierna är dopfunten av sandsten från 1500-talet och de stora sjuarmade ljusstakarna från 1700-talet.

Bilder finns i Bildgalleriet.