Höstens fjärde stadsvandring gick i Högalids församling där vi tittade på bl a malmgårdarna Heleneborg och Kristinehov samt Borgerskapets Enkehus och Gubbhus.
Malmgården Heleneborg har anor sedan 1669 då tomten inköptes av Jonas Österling, hovkamrer och chef för Tobakskompaniet. Stockholms Stad sålde tomten till ett mycket lågt pris då man ansåg den värdelöst för bostadsbebyggelse.
Tobakskompaniets fabrikslokaler förstördes i en brand 1672. Då föreslog Österling att man skulle använda hans stora nyinköpta tomt för att där anlägga ett nytt tobaksspinneri. För hela detta projekt med malmgård, spinneri och tobaksnederlag anlitades arkitekt Johan Tobias Albinus. 1701 brann malmgården ner. 1721 köptes den av riksrådet greve Magnus Julius De la Gardie. Han rustade upp de brända husen och byggde till på egendomen, som nu börjar kallas ”Österlingska tomten”. Han nyanlade också trädgården med en stor mängd fruktträd. År 1739 såldes egendomen vidare till Olof Forsberg, som med sin kompanjon Olof Aspegren startade ett pipbruk, på tomten. Kritpiporna gjordes av importerad vit holländsk lera och var inte särskilt hållbara. Produktionen var därför mycket stor – som mest en miljon per år. Produktionen av kritpipor pågick till 1766.
Många ägare har passerat revy. En av dem var grosshandlare W N Burmester, som köpte gården år 1861, mest känd p g a sin hyresgäst, fabrikören Immanuel Nobel. Här utförde sonen Alfred Nobel många av de experiment som ledde fram till upptäckten av dynamiten. På kvällen den 3 september 1864 kunde man i Posttidningen läsa: ”dånet av en fruktansvärd explosion och en tjock gul rök steg upp från trakten av Pålsundet”. Det var Nobels laboratorium som flugit i luften och skadorna var ansenliga. Fem människor dödades, däribland Alfreds bror Oskar Emil Nobel. Experimenten gick dock vidare, nu på en pråm på Mälaren. 1865 flyttar han in i nya byggnader vid Vinterviken.
Kristinehovs Malmgård byggdes 1790 av grosshandlaren Georg Fredrik Diedrichson efter ritningar av slottsmurmästaren Petrus Serén. Från början var det tänkt som en stor herrgårdsanläggning med en huvudbyggnad i två våningar och två flygelbyggnader i en våning. Kristinehov användes som sommarnöje av herrskapet Diedrichson. Då Diedrichson var barnlös testamenterade han gården till Borgerskapets Gubbhus. Malmgården blev en social inrättning ”för ålderstegne borgersmän”. Stockholms stad köpte in bit för bit av ägorna och övertog malmgården helt 1927 som då fungerade som bostäder. Sedan 1 april 2009 drivs gården av Kristinehovs Malmgård Ekonomisk Förening, i avsikt att fortsätta, förvalta, driva och utveckla verksamheten vid Kristinehovs malmgård och förädla dess unika 1700-talskaraktär.
Bilder finns i Bildgalleriet.
