I torsdags (14/3) samlades ett gäng
Skandiaseniorer uppe på Observatoriekullen för att delta i en
guidad visning av Observatoriemuseet. Vår trevliga guide berättade
att byggnaden uppfördes av Kungliga Vetenskapsakademien mellan 1747
och 1753. Nuvarande kupol uppfördes 1877. Arkitekt var Carl
Hårleman. Den drivande kraften var akademiens sekreterare, Pehr
Wilhelm Wargentin, som ibland kallas den svenska
befolkningsstatistikens fader. 1756 började han med
meteorologiska och astronomiska observationer här.
En höjdpunkt i observatoriets
historia är observationen av Venuspassagen den 6 juni 1761.
Observationer ägde rum här fram till 1931, då verksamheten
flyttades till det nybyggda observatoriet i Saltsjöbaden.
Guiden tog oss med på en vandring
genom sju rum: Wargentins arbetsrum, Gamla och nya
meridianrummet, Observationssalen, Klockrummet,
Naturaliekabinettet samt Väderlekskammaren.
I Väderlekskammaren finns
en temperaturslinga som visar medeltemperaturen under årets varmaste
(juli) och kallaste (februari) månad. Wargentin började de
mätningar på observatoriet och som pågår än idag. Tre gånger
dagligen har temperatur och nederbörd mätts på observatoriet sedan
1756. Observatoriet är därför den enda plats i världen där
vädret observerats kontinuerligt i drygt 250 år. Idag är det SMHI
som står för mätningarna, de har även en mätstation utanför
byggnaden.
Det var tyvärr inte tillåtet att
fotografera i museet. Några få bilder finns i Bildgalleriet och de
kommer från museets hemsida och Wikipedia.
/ya
